Inskolning :)
Gabriel verkar trivas som fisken i vattnet från första stund! Bryr sig inte ett dugg om mamman sin, vilket är skönt! Väldig kontrast från att ha skolat in storebror ala mammagrisen Samuel ;)
Jag gick in här & läste, och jag har inte kunnat sluta läsa. Vill börja med att säga, vilken fantastisk mamma du verkar vara! och vilken fantastisk person..
Och jag vill börja med att säga Tack! Tack för din otroligt varma & fina kommentar som du lämnade efter dig. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga! Att någon tar sig tid och skriver ner några rader så som du har gjort, känns otroligt för mig.
Jag har fått gå och pratat med psykologer till & från hela mitt liv känns det som. Dock tror jag inte att jag har varit redo innan jag fick barn om du förstår vad jag menar. Jag bar bara på så mycket ilska, och ville nog inte få ur alla känslor.
Om man försöker nu, kanske det hjälper? eller det värsta kanske släpper. Det är inte VÄRT att gå runt och vara bitter över sitt dåvarande liv. Livet är för kort för alla trasiga minnen!
Massa Kramar, och tack ännu en gång.
Vad skönt attallting verkar flyta på :)
Jag gruvar mig jätte mycket. Vi har inte ens sökt dagisplats för lilltjejen. För vi vet inte på vilket dagis vi vill ha henne på.
Vi bor ju på landet. Och alldeles i närheten av oss har dom ett sånt där koperativt(stavning) dagis, där man ibland kan få rycka in och jobba och fixa gården osv... Men de känns som attde är för mycket jobb föross.
Jag vill att hon ska gå på de dagiset jag gick på, men de ligger lite längre bort. :/
Tycker de är så synd.. För jag trivdes verkligen jätte bra där!!
Usch... man vill ju känna sig trygg när man lämnar bort sitt barn till någon man inte ens känner.
Hur ska man tänka?
