Nu har älsklingen begett sig mot tåget och det känns lika vemodigt varje gång :/ Vi trivs så bra ihop och när han är borta är det något som fattas mig.. Våra dagar med barnen är mysiga, och våra kvällar med egentid är mysiga.. Det bästa som finns är att gå och lägga sig ihop och känna värmen av varandra. Jag ogillar ensamhetskänslan, undra om det är nåt som man vänjer sig vid. I mitt fall känns det rätt hopplöst faktiskt!
 Pojkarna sover middag så det blev så väldigt tyst här plötsligt!! Ska nog hoppa i duschen å sparka igång dagen på riktigt.. :)

 Ha en fin dag alla! Här skiner solen :D