Kl.04.00
Varje Torsdag är dem på en liten utflykt med alla barnen, Samuel hade sin lilla ryggsäck med en matlåda förra torsdagen han var där. Det var T som hade ordnat mackor (som är Samuels absoluta favorit), några Tom&Jerrykex vilket såklart också alltid går ner, och till slut en liten godisfisk (även om mamman tyckte det var lite överflödigt ;)) men, men, själva poängen här är att när Samuel kommer hem igen efter två packar jag upp och inser, hans matlåda är inte ens rörd.... :O Mina tankar går lite åt olika håll men jag oroar mig för att han på något sätt blivit lite bortglömd där och då! Han såg fram emot att äta sin matlåda för vi har pratat så mycket om vad han hade i ryggsäcken.
Igår var han första dagisdagen på veckan! När han kom hem var han Illröd i rumpan :( Ni mammor vet att det krävs lite för att ett lite större uppegående barn ska bli så röd i stjärten! Han är ALDRIG röd... Visst så kan man ju ta lite lätt på det och tänka att dem haft mycket och lixom han sprungit och lekt, men bara det låtee rätt dumt. Jag tycker att han är för liten för att inte någon ska ta till sig hoom på så långa stunder då han faktiskt bara är 1 år och 10 månder. Och nu på senaste tiden har han börjat säga nej när vi frågar om han vill åka till dagis..
Jag har en jobbig känsla i magen, jag undrar om han verkligen trivs :/ Det är så otroligt viktigt för mig att få lämna honom där jag känner mig nöjd till 120% Jag vet inte vad jag ska göra, mitt första steg är att be om ett möte idag. Men det kan ju bli helt fel, och tar jag upp allt det här är jag rädd att dem kommer ha agg gentemot honom, eller oss också för den delen. Ska jag helt enkelt ta hem honom, och invänta en annan plats tillsammans med Gabriels inskolning?!? Jobbig sits och ni kan ju förstå vilken ångest man har när man sitter upp mitt i natten och funderar på en slags lösning!
Jag vill bara att han ska ha det så bra som det bara går att ha det! Min fina lilla unge <3
Jag har jobbat på förskola. Ta upp det innan det blossar upp för dig, då stör du dig på småsaker. Sedan med maten kan det vara mycket nytt och han hade svårt för att äta, blir så för många även om de sett fram emot det. Sepatationsångest att inte vilja gå till dagis, ofta går det över lika fort.
Men usch vad jobbigt för dig! Hoppas att det löser sig. Jag bävar för den dagen då det är dags att lämna ifrån mig L. Brukar prata med "mina andra mammor" om vad vi ska hitta på för att kunna behålla ungarna hemma... Och när man läser sånt här blir man ju inte direkt mer pepp...
Jag läser en gång, och så en gång till... Jag får en dålig magkänsla, även fast det mycket väl kan vara som Helena skriver. Fast det försvarar inte blöjbytena.. Svår sits Carolina, men jag skulle ta upp det i möte..
Jag har redan nu mardrömmar om dagis för Venla, det finns bara en förskola här, där har jag jobbat, behöver jag fortsätta?
Stor Kram
Hejsan!
Usch vilken jobbig känsla! Jag är förskollärare och hade nån förälder upplevt samma som dig så skulle jag absolut vilja höra det direkt. Ta upp det när du lämnar el hämtar om det verkar finnas tid el be om att få prata em stund så snabbt som möjligt. Samuel är 1 år och 10mån skriver du. Ni känner att han har behov av att gå på fsk el varför har ni valt att skola in honom efter att han bliivit storebror och du är hemma? Säger han nej när ni frågar om han vill till fsk kanske han inte har behov av det alls. Han kan ju ist. kanske följa med dig o lillebror till öppna fsk ist ?
Personligen tycker jag inte att barn under 4 år har ngt behov av förskola. Min son nu 2,5 år är hemma med mig o lillasyster just nu. Trots att han hann börja förskolan strax efter ett års ålder (då det dök upp jobb i samma stad som vi bor ist för extra pendlar-tider). Men när lillalyster föddes var han inte ens två år. Vi sa upp platsen och han gick tiden ut (3mån) Sedan dess (ca 2år gammal) har han varit hemma med oss och vi är stammisar på öppna förskolan och gör massa annat. Jag var inte heller helt nöjd med förskolan så det kändes inte dumt att säga upp platsen för vi vill ändå köa till en ny fsk när det blir dax igen. Han kommer vara 3 år och lillasyster strax 1,5 år och jag kommer nog aldrig ångra mitt val. Framförallt inte när jag ser tillbaka på tiden när barnen blivit tonåringar och inte vill kramas längre:)
Behovet av förskola är såklart olika från barn till barn. 4 år är såklart ingen magisk gräns. Förskolan är jättebra och pedagogisk på många vis. Men jag tycker att det har blivit lite överskattat. Alla tror att ens barn mår bäst av att gå på fsk. Men för små barn är alltid (förutom under speciella familjeförhållanden) föräldrarna det bästa!
Hellre ha sitt lilla lilla barn hemma och veta vad som händer hela dagarna än att vara orolig över vad som sker på fsk.
Jag vill inte ge dig dåligt samvete för att ni valt att skola in honom el så men bara säga att det är absolut inte fel för honom att vara hemma heller. Såklart känner jag inte din son. Men vad jag sett i din blogg verkar du vara en aktiv mamma som alldees säkert kan roa honom på dagarna tillsammans med lillebror. Se bara till att de sover en lur samtidigt om dagarna så får man en liten paus iaf. Det gör jag :)
Hur som helst så hade jag frågat personalen om dessa grejer. Kanske finns självklara förklaringar el inte. Då får man säga ifrån.
