Nu sitter jag här och funderar igen ;) Man ska inte vara uppe senare än 21 om man är småbarnsmamma tror jag för då börjar tankarna skena iväg med en!! :) Jag har två fina söner som jag är så stolt över och som gör mig så lycklig precis varje dag.. Visst kan man bli trött på dem av och till vilket är normalt, men sen när dom sovit sen en stund tillbaka börjar jag sakna.. Då vill jag väcka dem och sitta och kramas, pussa på dem och säga hur mycket jag älskar dem vilket jag gör minst hundra gånger per dag!!
 Jag undrar dock om jag är helt normal ibland, för även om vi är mitt i den jobbiga småbarnstiden så känner jag inte att jag får nog.. Av och till så vill jag bara kasta mig in i saker som jag vet vore lite"dumt" just nu.. Men jag har drömt om ända sen jag var liten att ha en stor familj med en härlig samhörighet, och jag och min älskling är ganska så överrens om den här saken! Dom flesta som precis har fått barn känner ju ofta att dem absolut inte vill ha barn på många år kanske, men inte jag..
 Jag har verkligen gått in i familjrollen nu känner jag, och har aldrig trivts så bra med mig själv som nu när jag är mamma! Tänk er det!! Att bli mamma är väl ändå det underbaraste som kan hända en människa.. Enligt mig förstås :) Det kommer nog inte dröja många år innan vi vill ha en till liten familjemedlem i huset iaf ;) Sen får alla tycka vad dom vill! Vi får helt enkelt följa våra hjärtan när det gäller den saken! Själv var jag ensambarn hemma, men äldre syskon givetvis, men ingen som någonsin bodde hemma med mig. Jag saknade syskon nåt så otroligt!! :)

 Var bara tvungen att lätta mitt lilla hjärta ;) Min lille blodpumpa (som det heter på norska) snuskigt tycker jag ,och inte alls romantiskt! Tänk när man ska vara romantisk som norrman! ;D

 Nä, nu blir det kvällsfika och sängen!! Godnatt mina fina vänner :)