Mörkrädsla vs Ensamrädsla
Igår natt så hände nåt som hände för några veckor sen, det bultade febrilskt på porten här utanför :O Min puls steg rejält i höjden kan jag säga, sist var T hemma och även då blev det obehagligt! Hur kan folk vara så störda, jag har ju två små barn som sover här. Dem gav upp efter ett tag men jag kunde inte sova, sov oroligt hela natten och vaknade med sprängande huvudvärk. När T är hemma känner jag mig trygg och inge mörkrädd men så fort jag blir själv börjar jag jaga upp mig, och så ligger jag läänge och väl på kvällarna och tänker ut nödlösningar/nödvägar att ta oss ut om nån skulle försöka bryta sig in. Normalt???
Törs jag gå och lägga mig eller?? :O
Hej! Vilka fina killar & blogg du har! :)
Jag känner igen rädslan du har... Jag tror det är rädsla över att det ska hända våra barn något. Innan vi fick vår lilla Sigge jobbade min sambo borta hela veckorna och jag bodde själv - utan att det gjorde mig ett dugg! Men nu.. Så fort jag blir själv med Sigge om kvällen kommer den där känslan krypande... Tänk vad mycket som händer i kroppen när man blir mamma! :) Kram till dig!
Usch, jag är med mörkrädd och ensamrädd... Som tur är slipper jag sova ensam nu för tiden :p Läskigt när någon bankar så där på porten, förstår om du blir rädd då :( uscha...
Testa ha en lampa tänd i närheten, spela lite wordfued på mobilen eller nåt och ha på lugna favoriter medans (finns en app på mobilen)... Lite tips :) Men vet hur det är när man blir rädd så där närmman ska sova... Kan heller inte se skräckisar nu för tiden då jag alltid blir så äckligt rädd av dom och får panik :p
KRAM
men va konstigt...jag är exakt lika...ligger å planerar flyktvägar osv =/trodde jag va ensam om det...haha