Här ligger jag nedbäddad och är tacksam att magsjukan drabbade mig nu, hur konstigt det än låter så är jag ju glad att åtminstone T är hemma! Jag känner mig så svag, och båda pojkarna har åkt på ordentliga ögoninflammationer :/ Samuel gråter och skriker om vartannat för att han inte får vara nära mig hela tiden. Han har suttit som ett plåster på mig sen efter branden. Min lilla prins som är så
medveten om allt som händer och sker. Nu har jag en liten önskan, en önskan att vi i det minsta i alla fall kan få vara friska?!?! Ingen vore mer tacksam än jag! Magsjuka är det värsta jag vet :O det är ju så hemskt! Och värre blir det när ligger för ankar och känner sig orkeslös i förhållande till sina barn. Gabriel är så ledsen hela tiden, vi skulle vilja få honom inlagd för observation så att dem skulle kunna undersöka honom ordentligt! Vi funderar på om det är möjligt att ett barn "bara" pga astma kan vara så dålig, hängig, ledsen precis varje dag. Veckor, månader, året... Om man visste! Vilken tur att jag har bloggen där jag kan skriva av mig lite, ibland funderar jag på att lägga ner den men oftast ändrar jag mig i sista sekund :)

Nu ska jag återgå till vilandet, om magontet kunde ge sig nån gång..

Kram på er!