Igår blev det många timmar på sjukhus för Gabriel, det resulterade i ytterligare en diagnos efter förkylningsastman och tydligen så har han även krupp. Det gör att halsen sväller invändigt och arnet får svårt att andas och bröstet skräller! Dem attacker han har haft har självklart gjort oss oroliga och när han blir som han blivit, dvs hostar nåt fruktansvärt så han blir alldeles låröd i ansiktet och spyr så ska vi åka in så att dem kan ge honom Adrenalin och kortison på sjukhuset. Det känns tungt att han inte lider av något som går att bota, det här är ju sånt som ska växa bort. Han fick två attacker på sjukhuset också vilket givetvis är synd om honom men otroligt bra så att dem fick se hur han har det!

 En annan jobbig sak är att dem tror starkt att han även reagerar på Raymond :( Dem gör inte allergitester på barn under året och dem menar att för att vara på den säkra sidan och för hans bästa borde vi göra oss av med den (som om det vore en världslig sak), han är ju mjölkallergiker och har sen tidig ålder, bara några veckor haft problem med luftrören. Vi har dock aldrig fått nån direkt hjälp förrän nu när dem konstaterar det här. Så nu gäller det att jag och T får diskutera vad vi har för valmöjligheter med katten :(

 Just nu jobbar T 7-19 och vi har en tuff period med vaken-nätter och sjukdom! Man går som i ett enda töcken och provar vara uppegående för småttisarnas skull.. Tur att vi har varandra iaf :) Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar!
 Gabriel sover just nu och jag har precis hämtat hem Samuel från dagis, han har ätit lite mellanmål och nu ska jag läsa saga för honom tänkte jag, en lugn eftermiddag! Jag kommer nog vara lite mindre synlig i bloggen ett tag framöver, känns det som! Behöver tänka på allt, och försöka ordna allt till det bästa. Har svårt att tro att Gariel helt enkelt ska behöva vara så här, jag är ledsen över att han inte mår bra! Rätt vad det är ligger han stundvis på golvet bara, orkar helt enkelt inte.. Min lilla ebis!

 Vi hörs när allt känns bättre! Kram så länge :)